Historik

När skolans verksamhet startade den 1 november 1868 hade förberedelsearbetet pågått under flera år och inspirerats både av lokala och av stora nationella förändringar. Lokalt befarades att de ändrade förutsättningarna för folkskolan och läroverken skulle komma att dränera landsbygden på duktiga och yrkesskickliga ungdomar.

Som världens första folkhögskola nämns ofta den fria högskola som 1844 grundades i Rödding i Danmark av den danska författaren och prästen Nicolai Frederik Grundtvig. Han ses som en av de viktigaste idéinspiratörerna till folkhögskolans framväxt. Grundtvig förespråkade en skola för folket, i kontrast till den föråldrade danska statsskolan. 

Folkhögskoleutvecklingen i Danmark bidrog till att förtydliga förutsättningarna för att etablera skolor i Sverige och eftersom skolorna varit igång en tid i Danmark fanns också erfarenhet av de positiva effekterna för landsbygden.

När Önnestads folkhögskola grundades 1868 hade skolan en inriktning på medborgarbildning för unga män ur bondeklassen. De första kvinnliga eleverna kom 1873.

I början av 1900-talet bildades många nya folkhögskolor, ofta med starka kopplingar till de framväxande folkrörelserna – arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och idrottsrörelsen. Folkhögskolor och studieförbund är starkt förknippade med demokratins utveckling i Sverige. Skolorna fyllde en viktig funktion eftersom det formella utbildningssystemet inte gav plats för stora delar av befolkningen. Många folkhögskolor är än i dag starkt engagerade i samhällsutvecklingen, både lokalt och globalt.